Klockan är 22:40 och det är 31,4 grader

varmt. Idag var det (över?) 38 ett tag.

Jobbigt. Jag gick mot affären men fick vända på halva vägen.

Men vem klagar. I morgon ska jag fixa naglarna, men framför allt ska jag åka till poolen.

edit: min blogg skulle kunna döpas om till "temperaturbloggen"!

Mycket tänkvärt, Hanna

Kommer inlägg om lite allt möjligt strax, men jag vill bara länka till Hanna Fridéns otroligt skärpta inlägg om dokumentärfoto.

I princip sticker hon en väldigt vass nål i den ballong som dokumentärfotografer blåser upp runt sina "sanna och verkliga" bilder i framförallt uppseendeväckande fattiga miljöer. Läs.

Detta är ju också helt sjukt roligt

Läste följande:

"Min bror berättade om en bekant till honom vars tjejkompis hade en boaorm. Det var en stor boaorm, lång och tjock som sådana man kan se på zoo. Den här tjejen tyckte jättemycket om sin orm och lät den till och med få leva fritt i hennes lägenhet, utan något terrarium eller så.

Men en dag så slutade ormen plötsligt att äta. Tvärt, bara sådär. Tjejen fattade inte vad som var felet, bytte mat flera gånger men ingenting verkade hjälpa. Men hon lät dagarna gå och tänkte att den börjar väl äta snart igen.

Men dagarna blev till veckor och ormen åt fortfarande inget. Tjejen blev allt mer orolig och köpte till och med massa delikatessmöss för att locka ormen att börja äta igen. Men ormen brydde sig inte om mössen utan fortsatte att svälta sig. Den blev smalare och smalare och tjejen allt mer orolig för sitt älskade husdjur.

Så en morgon när hon vaknade låg ormen stel och helt spikrak bredvid henne i sängen. Hon blev livrädd att ormen dött, eller åtminstone höll på att dö där den låg, och bestämde sig snabbt att nu måste hon ta den till veterinären innan det är för sent. Sagt och gjort så skyndar hon sig till veterinären som tar emot henne på sitt rum.

Hon berättar och veterinären ska då genast blivit mycket allvarlig och bestämt sagt till tjejen att han genast måste avliva hennes orm. Varför?

"Din orm planerar att äta upp dig. Den har svält sig för att göra plats och har därför undvikit all annan föda. Vad den gjorde imorse när du vaknade och den låg utsträckt bredvid dig var att den mätte dig. För att se så den var tillräckligt lång för att få i sig hela din kropp. Och vid det här laget hade den förmodligen klarat det."

HAHAHA! Delikatessmöss???????

Missen har inte ätit på länge, kom jag just på. Och i morse la hon sig bredvid mig i sängen och sträckte ut sig.

Undrar om hon planerar att äta mig?

Sjukt roligt

Det här är så sjukt roligt! Jag höll på att dö, helt seriöst. Alla som har/har haft katt lär ju få skrattsammanbrott...

*torkar tårarna och klistrar in klippet*


Grillkväll på taket

Såja, nu har jag lust att blogga lite igen. När det inte kommer nya inlägg på ett tag så beror det på att jag 1) inte har något att skriva om eller 2) har alldeles för kul/mycket att göra för att blogga. Nu har det mest varit det sistnämnda, vi var i Sverige över påsken och sen har jag jobbat hårt sedan vi kom tillbaka. Jobbat på min solbränna alltså. Samt träffat en svensk brutta som bor nära Frankfurt (mer om detta senare), anordnat en middag för två nyfunna vänner (lyckat) och blivit bjussad på grillmiddag av samma vänner (mycket bra, hör ni det, mycket bra). Grillmiddagen var för övrigt igår kväll. Det bjöds på vin, mer vin och slutligen vodka. Till slut var jag tvungen att nobba erbjudandet om vidare partajande på en fest som tydligen anordnas bara 2 gånger per år och ja, synd kan man tycka. Men ännu mer synd om mig hade det varit i morse om vi nu hade gått på den där festen. Sov till klockan var över 12.

Gustaf, nu snor jag bilderna du tog igår, det är OK, va?

Jonas (har allergi och kliar sig i ögonen som en galning), jag, Veronika och Karin. Kolla vilken utsikt vi har!


När det mörknade plockade Gustaf och Veronika fram lykta, värmeljus och filtar och ja, den här bilden är ju helt lysande. Lite oskarp eftersom slutartiden var lång då det var ganska mörkt, men den är lysande ändå!



Aprilskämt

Jag och J drack lite vin på onsdagkvällen (första april) och blev lite busiga.

Först ringde han sin bror och berättade att företaget som tillverkar motorcykeln XXX (minns ej namnet) hande gått i konkurs. Stackars C är nybliven ägare av en XXX. Han blev alldeles tyst. J bredde på med att det var bäst att sälja snarast, innan den sjönk i värde för mycket, då reservdelarna slutat produceras. Hum, sade C

Han blev lätt skogstokig när J hojtade APRIL APRIL! :-D

Sedan ringde jag mamma och bad henne ställa sig i kö utanför Lidl när de öppnar i morgon FÖR ALKOHOLEN KOMMER ATT SÄLJAS I MATBUTIK FRÅN OCH MED 2 APRIL! Nä? Oj! sa mamma. Jo, och det kommer säkert att pratas om detta på alla nyhetssändningar i morgon bitti, så folk kommer ju att köa innan, säkert kommer allt att sälja slut. Oj, sa mamma igen. Jag förklarade att det här vet vi redan ikväll eftersom J har en kollega i Bryssel, som fått reda på det av en god vän som sitter i EU-ledningen. (Det där sista har vi inte så bra koll på, men det har inte mamma heller så det funkade). Jaha. Ojoj, sa mamma.

Då hojtade jag APRIL APRIL och hon hade ju svalt det där helt och hållet kan jag säga! :-D

Sedan var det J:s mammas tur. J ringde henne och drog samma historia som mamma fått höra. Fast hon gick inte på det! Vet inte om jag var bättre på att bre på eller vad det berodde på, men hon bara garvade åt honom och sa "Ha! Gick du på det? Men lilla J, nån har drivit med dig, det är första april idag!" Merde, hon är alldeles för listig! :-P

J har en kompis (Tony) som lever för motorcyklar och bilar. Han fick samma historia som J:s bror, fast han var lite mer skeptisk, vad jag förstod. Dock gick han på det till slut.

En busringning till hann vi med: jag ringde upp min syster som tillsammans med sin sambo har en Norsk Skogkatt-uppfödning, Ace of Spades. Hon var på jobbet, men jag grundlurade hennes sambo! Hehehe! Det var J som kom på att vi kunde säga att vi fått veta att Norsk Skogkatt inte längre kommer att vara en raskatt eftersom rasen blivit så sönderavlad. Från och med maj kommer alla skogisar att räknas som vanlig huskatt. Så klart helt galet eftersom skogisar är en av de sundaste raser som finns, fast han gick på det, HAHAHA! Tror inte att syrran hade gått på det, dock...

Sorry för dålig uppdatering, MEN:

44 grader i solen.

Jag. Dör.

(av lycka)

PS: termometern på bilden nedan visade 32 grader idag.

Bikini den 31 mars!

28 grader och det var inte ens i solen (i helskugga var det drygt 15 och i solen... kanske 38?) Satt i bikini kl 16:30-17:30 och höll på att få värmeslag. Har tydliga bikiniränder!

Äh, jag gillar detta så mycket! :-D

Våren är här!

Kan inte annat än att vara nöjd. Varför? Se själva:



Nästan 22 grader! Och den termometern sitter inte i direkt solljus (om än på en relativt uppvärmd balkong).

Bilden är för övrigt slarvigt tagen med nya rosa Casion, jag är mycket nöjd med den.

Avslöjad!

Jaha. J är avslöjad. Han hojtade redan igår kväll något om "vaddå pungråtta?!?"

Han smygläser altså bloggen. Säger att han inte läser för att han hoppas jag ska skriva någon smarrig hemlis, eller kanske avslöja min älskare *hoppsan*

Fan vad smart han är.

Fast jag har överlistat honom. Så nu vet jag att jag INTE bör skriva något om brevbäraren *hoppsan igen*

Dagens "det-kan-inte-vara-sant?!?"

De snackar engelska på Viva!

Sprang och tittade och det verkade vara en amerikansk "dokumentär"  om Marilyn Monroe. Textad på tyska givetvis, men hey, vi är ju i Deutschland trots allt.

Trodde aldrig jag skulle få uppleva en dag då ett program sändes på Viva utan att vara synkronisiert (eller hur det nu stavas, så heter "dubbat " på tyska i alla fall).

Milda makter. Jag tror att jag just fick en chock.

Busar

Nu ska vi se om J läser min blogg eller inte.

J. Du är en liten pungråtta med stora tänder och håriga ben. Dessutom är du färgblind och jag regerar över dig i både Wii boxing och kortspel! Så länge detta är oemotsagt är jag bäst! Ta dina långa ben och kom och jaga mig bara! :-D

*inväntar reaktion*

Deppig tyska

Det har regnat. Deppigt. Sen hade vi tyska idag. Caroline verkade också trött på vädret.

"Mina batterier är helt tomma" sade hon bedrövat (på tyska givetvis) och jag hummade instämmande. "Normaleweise, ich habe viele Kraft" fortsatte hon. Men den här vintern har tydligen varit värre än armageddon. Nästan nollgradigt mest hela tiden! :-O Utom "den där" veckan...

Herregud. 12 grader kallt under några dagar. Ungefär som Sverige, från december till februari. Ibland har vi i Sverige dessutom en liten "köldknäpp" då temperaturen sjunker ner till -25.

Detta skulle... utrota Tyskland.  

Det perfekta livet

Fattar ni vilket perfekt liv J har?

Han har ett stimulerande och intressant arbete, trevliga kollegor att umgås med hela dagen, äter en varm nylagad lunch i matsalen, människor ser upp till honom och respekterar hans yrkesskicklighet.

Sedan kommer han hem till en fru som har väntat och längtat (och eh, ja, jag sminkar mig varje dag innan han kommer hem), en lagad trerätters, en skön säng.

Det är min dröm. Roligt arbete, kollegor jag gillar (har jag i och för sig haft), en stilig och manlig man som möter mig i dörren och är glad att se mig, en god middag han har förberett åt oss.

De människor vi kallar vänner

Ibland blir det så svårt. Med relationer, menar jag.

Vissa vänner (här kommer en klyscha fast väldigt sann) kan man vara ifrån i åratal och ändå känna sig hemma med när man ses. Jag har några sådana vänner, men en av dem jag trodde var en "för-alltid-vän" visade sig vara en annan person än den jag tidigare känt. Det var sorgligt. Obehagligt att sitta mitt emot någon som stått en så nära och inse att man är främlingar för varann. Skratta lite förläget och harkla sig när man ska säga något.

Jag har tänkt att man aldrig kommer att ha såna vänner som när man var i... ja, tonåren som max. Men jag hade fel. Jag mötte någon som jag mycket snabbt förstod att jag börjat tycka väldigt mycket om. Jag tror att det kan ha varit en av de bästa sakerna som hänt mig i vuxen ålder.

Apropå sorgligt som jag skrev om ovan: sorgligt är också när man blir rädd för sina vänner. Då menar jag rädd för att göra något fel, säga något fel, vara fel i vännens ögon. Naturligtvis kan man handla felaktigt, det är mänskligt och det gör alla. Men när man börjar bli rädd för det, är det något som inte är rätt. Jag vill ha en vän som kan ta att jag inte alltid är optimal, klok, snygg och glad. Jag vill ha en vän som beundrar mig oavsett, liksom jag beundrar henne eller honom.

Nu kanske någon tänker "men du är ju gift, är inte din man allt detta för dig?"

Jo. Det är han. Han är omtänksam, snygg, sexig, pålitlig, stabil, rolig, duktig på en massa saker, händig, nyfiken, snäll och en hel hög andra fina saker. Jag kan prata med honom om allt.

Men jag vill ha någon att prata med om honom! Det är inte så lätt att vara gift. Det är för hela livet. Det går upp och ner och det är OK - men jag tror att alla som är i en relation behöver prata med andra för att inte bli hemmablinda. Vissa är otrogna. Vissa skiljer sig. Vissa är trogna och olyckliga i ett dåligt äktenskap. Jag vill inte hamna i någon av dessa kategorier. Jag vill att det ska vara uthärdligt när man är nere och harvar vid lågvattenmärkena. För att man vet att det kommer att gå över, liksom en vinter alltid blir en vår tillslut.

Så. Nog om detta. Här i Frankfurt är våren på god väg, jag längtar! :-D

RSS 2.0