Maken har en mycket irriterande ovana. Han sätter telefonen på väckning på kvällen, och på en tid när han "tycker att han borde stiga upp" för att gå tidigare till jobbet/hinna springa sin enmilsvända innan jobbet/äta frukost hemma för en gångs skull. Och så vidare.

Men.  Vad händer?

Telefonen börjar ringa, oftast vid 06:00 eller 06:30 eller annan orimlig tid då han borde veta att han är svintrött. Han har i och för sig en nice alarmsignal som jag älskar (Bach's Fuga i D-moll, gör sig extremt bra i digital(?) version) men ändock. Jag vaknar givetvis. Han med. Stiger upp. Stänger av telefonen. Lägger sig igen. Somnar om. Det gör INTE JAG!!! En timma senare: jag har vridit och vänt mig och nojat över att han ska försova sig. Han har sovit djupt och gott och inser att nu MÅSTE han stiga upp för att hinna till det där mötet eller vad det nu kan vara.

JAG BLIR TOKIG! Att han inte lär sig att ställa telefonen på den tid då han MÅSTE stiga upp, inte på en tid då han med sitt sedvanligt överoptimistiska vis förväntar sig att han ska kunna stiga upp och sätta fart!

/trött