Jag har suttit och läst bloggar, kände att jag ville veta lite mer om de här figurerna Alex Schulman och Katrin Zytomierska som "alla" verkar ha åsikter om hit och dit. Och jag förstår hypen, på ett sätt. De är lika fascinerande (?) som att kolla på dokusåpa, eller smygläsa skvallertidningar med bilder på mer eller mindre berömda personer fångade på bild i ofördelaktiga situationer. Man blir förvisso berörd, men snarast på nivån "åh vad pinsamt, nä nu måste jag kika mellan fingrarna, varför gjorde h*n så?" De får verkligen med allt i sina bloggar. "Här är en bild på chaisojalatten jag drack i pausen", "här äter jag lunch med Gry Forsell/Björn Gustavsson/[infoga valfri "mediapersonlighet"]", "nu ska jag till Spy Bar och bli full", "nu äor jag så jävlsa fullll, haha, fanm vad kul jag har", "nu borstar jag tänderna/fyllekräks" etc etc etc. Hur ORKAR de? Jag är lite imponerad.

Samtidigt tänker jag - antingen lever man livet, eller också bloggar man om det. Jag lever hellre lite mer och bloggar lite mindre. Det tänkte jag när jag satt i min solstol, med färglad ny dyna:


Jag satt en lång stund i bara linne och kjol, ty det var mycket varmt. Jag blundade mot solen och en himmel som var härligt klarblå, med fluffmoln, precis som på sommaren.


Termometern visade 17 grader, dock hann jag inte dokumentera detta eftersom det sjunkit några grader när jag fotade. Men 14 grader är inte så illa det heller!

Kom inte och säg att du inte är avundsjuk! :-)