28 grader och det var inte ens i solen (i helskugga var det drygt 15 och i solen... kanske 38?) Satt i bikini kl 16:30-17:30 och höll på att få värmeslag. Har tydliga bikiniränder!

Äh, jag gillar detta så mycket! :-D

Kan inte annat än att vara nöjd. Varför? Se själva:



Nästan 22 grader! Och den termometern sitter inte i direkt solljus (om än på en relativt uppvärmd balkong).

Bilden är för övrigt slarvigt tagen med nya rosa Casion, jag är mycket nöjd med den.

Jaha. J är avslöjad. Han hojtade redan igår kväll något om "vaddå pungråtta?!?"

Han smygläser altså bloggen. Säger att han inte läser för att han hoppas jag ska skriva någon smarrig hemlis, eller kanske avslöja min älskare *hoppsan*

Fan vad smart han är.

Fast jag har överlistat honom. Så nu vet jag att jag INTE bör skriva något om brevbäraren *hoppsan igen*

De snackar engelska på Viva!

Sprang och tittade och det verkade vara en amerikansk "dokumentär"  om Marilyn Monroe. Textad på tyska givetvis, men hey, vi är ju i Deutschland trots allt.

Trodde aldrig jag skulle få uppleva en dag då ett program sändes på Viva utan att vara synkronisiert (eller hur det nu stavas, så heter "dubbat " på tyska i alla fall).

Milda makter. Jag tror att jag just fick en chock.

Nu ska vi se om J läser min blogg eller inte.

J. Du är en liten pungråtta med stora tänder och håriga ben. Dessutom är du färgblind och jag regerar över dig i både Wii boxing och kortspel! Så länge detta är oemotsagt är jag bäst! Ta dina långa ben och kom och jaga mig bara! :-D

*inväntar reaktion*

Det har regnat. Deppigt. Sen hade vi tyska idag. Caroline verkade också trött på vädret.

"Mina batterier är helt tomma" sade hon bedrövat (på tyska givetvis) och jag hummade instämmande. "Normaleweise, ich habe viele Kraft" fortsatte hon. Men den här vintern har tydligen varit värre än armageddon. Nästan nollgradigt mest hela tiden! :-O Utom "den där" veckan...

Herregud. 12 grader kallt under några dagar. Ungefär som Sverige, från december till februari. Ibland har vi i Sverige dessutom en liten "köldknäpp" då temperaturen sjunker ner till -25.

Detta skulle... utrota Tyskland.  

Fattar ni vilket perfekt liv J har?

Han har ett stimulerande och intressant arbete, trevliga kollegor att umgås med hela dagen, äter en varm nylagad lunch i matsalen, människor ser upp till honom och respekterar hans yrkesskicklighet.

Sedan kommer han hem till en fru som har väntat och längtat (och eh, ja, jag sminkar mig varje dag innan han kommer hem), en lagad trerätters, en skön säng.

Det är min dröm. Roligt arbete, kollegor jag gillar (har jag i och för sig haft), en stilig och manlig man som möter mig i dörren och är glad att se mig, en god middag han har förberett åt oss.

Ibland blir det så svårt. Med relationer, menar jag.

Vissa vänner (här kommer en klyscha fast väldigt sann) kan man vara ifrån i åratal och ändå känna sig hemma med när man ses. Jag har några sådana vänner, men en av dem jag trodde var en "för-alltid-vän" visade sig vara en annan person än den jag tidigare känt. Det var sorgligt. Obehagligt att sitta mitt emot någon som stått en så nära och inse att man är främlingar för varann. Skratta lite förläget och harkla sig när man ska säga något.

Jag har tänkt att man aldrig kommer att ha såna vänner som när man var i... ja, tonåren som max. Men jag hade fel. Jag mötte någon som jag mycket snabbt förstod att jag börjat tycka väldigt mycket om. Jag tror att det kan ha varit en av de bästa sakerna som hänt mig i vuxen ålder.

Apropå sorgligt som jag skrev om ovan: sorgligt är också när man blir rädd för sina vänner. Då menar jag rädd för att göra något fel, säga något fel, vara fel i vännens ögon. Naturligtvis kan man handla felaktigt, det är mänskligt och det gör alla. Men när man börjar bli rädd för det, är det något som inte är rätt. Jag vill ha en vän som kan ta att jag inte alltid är optimal, klok, snygg och glad. Jag vill ha en vän som beundrar mig oavsett, liksom jag beundrar henne eller honom.

Nu kanske någon tänker "men du är ju gift, är inte din man allt detta för dig?"

Jo. Det är han. Han är omtänksam, snygg, sexig, pålitlig, stabil, rolig, duktig på en massa saker, händig, nyfiken, snäll och en hel hög andra fina saker. Jag kan prata med honom om allt.

Men jag vill ha någon att prata med om honom! Det är inte så lätt att vara gift. Det är för hela livet. Det går upp och ner och det är OK - men jag tror att alla som är i en relation behöver prata med andra för att inte bli hemmablinda. Vissa är otrogna. Vissa skiljer sig. Vissa är trogna och olyckliga i ett dåligt äktenskap. Jag vill inte hamna i någon av dessa kategorier. Jag vill att det ska vara uthärdligt när man är nere och harvar vid lågvattenmärkena. För att man vet att det kommer att gå över, liksom en vinter alltid blir en vår tillslut.

Så. Nog om detta. Här i Frankfurt är våren på god väg, jag längtar! :-D

Det tog mig bara en hel dag att först tillverka den i PS (just det gick visserligen hyfsat snabbt) och sedan lista ut hur man får bilden att bli sån där kod     
ja ni fattar. Herregud. Men nu har jag i alla fall en kod som man kan lägga in på sin sida om man vill länka till mig. Om man nu är hyfsat smart och kan stoppa in den där kodremsan på rätt ställe så kommer det att se ut så här:

Bakgrunden är alltså rosa, i samma färg som min blogg - det är därför den smälter ihop med allt. Har man en annan färg på bakgrunden så blir det en rektangulär rosa banner. Och klickar man på den så kommer man till mig!

Helt otroligt vad jag klarar med lite god vilja!

Oväntat besök fick jag idag. Och jag bjöd inte på Gevalia efter som det  a) inte finns i Tyskland  b) inte alls stämmer överens med vad en lyxhustru bjuder på. Jag kavlade upp ärmarna, öppnade en flaska bubbel och serverade i högklackat.
Vem som kom? Haha, det skulle ni allt bra gärna vilja veta...

Allt jag säger är att jag gillar såna här besök!

Brittans nya låt. Den här där hon sjunger att "all the boys and all the girls are begging to F.U.C.K. me" (If U seek Amy).

Jag tycker att den är helskön. Undrar hur fort det gick för amerikanska MTV-redaktionen att sätta coca colan i halsen när de insåg vad de just spelade på bästa sändningstid. Visst förbjöd de låten?

Här i Deutschland spelas den oupphörligt, dock. De är inte så bra på engelska, se. De tror att Brittans budskap är "alla pojkar och flickor ber om ifall du letar efter Amy". De fattar inte riktigt vad hon menar med det, men de är ju vana att inte riktigt fatta vad de icke-tysktalande artisterna sjunger. Så de nynnar glatt med i "F.U.C.K. me".

Hahaha!

 

Min gamla digitalkamera försvann i flytten. Jag har ju en digital systemkamera också (Nikon D50), men den är lite obehändig att ha med i handväskan. Och min lilla kamera var borta med vinden.

Jag sa hela tiden att den skulle komma fram så snart jag köpt en ny. Idag kröp den fram. Hahaha. Så nu har jag två digitala kompaktkameror.

Sen läste maken helt överraskande bloggen och blev nyfiken på mitt hemliga projekt *hehehe*

Men jag säger ingenting. Inget. Nada. Den som inte läser sin frus blogg regelbundet får inget veta.

J, din lilla sucker!

Kopiera detta till din blogg, utmana 3 personer och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga och du får inte hitta på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får inte heller skriva samma svar två gånger, eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på namnfrågan). Lycka till!

Sorry för tokdålig uppdatering, men jag har ju som sagt varit värdinna hela veckan. Men nu är vi ensamma igen, jag och J!

På fredag åker vi till Sverige. Jag har ett hemligt projekt på G i Stockholm, det ska bli oerhört spännande att se hur det går! Dessutom har jag beställt en liten kamera, så pass liten att den går att ha med lite överallt. Den ligger hos mamma och pappa och väntar. Knallrosa!

Jag funderar lite på det här med bilder. Är det bättre med miniatyrer som man klickar upp (som jag har gjort hittills) eller bilder som ligger ute i full storlek? Personligen tycker jag inte om när det är för mycket bilder i en blogg. Men jag har hört att andra gillar bilder i mängder. Äh, jag gör på mitt sätt, ingen har klagat.

Caroline var sjuk så det blir ingen tyskalektion idag. Och då släpar sig inte J hem förrän sent, så jag sitter här och väntar och är hungrig. Det blir faktiskt Fois Gras idag, jag blev så sugen. Kallt tunnskivat päron och toast till (ja, och skumpa givetvis). Sedan fortsätter jag på ank-temat och serverar barbari-ankbröst. Skinnet skär jag i ett rutmönster och så steker jag det knaprigt, varpå ankbröstet får gå klart i ugn. Till det gör jag rösti och en sky som smaksätts med balsamicovinäger och kanske lite timjan.

Kan inte sluta tänka på det som ska hända på fredag... :-)

Svärmor är här. Jaja tänker ni, men hon är faktiskt helt OK. Roligare 72-åring får man leta efter. Värsta party animal!

Idag var vi i alla fall ute och shoppade. Jag köpte ett Wii Fit och en massa småsaker, hon var på jakt efter en plattång och hittade massa annat på vägen.

Sedan gick vi till Galerie Kaufhof för att köpa lite kött till morgondagens fondue. Galerie Kaufhofs matavdelning är som... ja, tänk NK:s mat och deli. Först och främst skulle vi ha en bit fint nötkött. Flirtiga killen i charken tog fram ett stycke som såg riktigt bra ut. När jag sa att det var till fondue erbjöd han sig att skära ner det i mindre bitar åt mig! Ja tack (naturligtvis), jag inser mina begränsningar och förstår att han skär kött bättre än vad jag gör. Han schnajdade till det lite extra och hade världens show för sig. Väldigt kul.

Sedan strosade vi vidare (mer och mer åkte ner i kundvagnen) och skulle även försöka få tag i glaze eftersom jag ska göra BBQ Rippchen idag - glaserade revbensspjäll. Här verkar de inte ha samma sortiment av glaze som i Sverige, där man kan välja på olika smaker och märken. Här finns (guess what) INGEN glaze! Vi frågade en Kaufhof-expedit, men hon visste inte, så hon tog med oss till sin kollega. Som inte heller visste. Så expedit 1 ringde sin chef. Han visste inte riktigt han heller. Ytterligare personer rådfrågades och till slut var avdelningens halva expeditkår engagerade i vår sås. Vi fick tag i något till slut. Här är expedit 1(till vänster, hon håller även den sås vi valde) och en av hennes kollegor.

Strax får vi se om det blir gott med den där såsen!

 

Jag skrämmer mig själv med mitt förra inlägg. Den där bilden är läskig! Kolla in min stirrande blick och min stela överläpp!

När jag beställer nötbiff av något slag, vill jag ha den blodig. Det kan vara lite svårt att få den så där riktigt bra stekt, med fin stekyta, och när man skär så är köttet mörkrött. Servitörerna vill liksom inte riktigt gå med på att en liten tjej (moi) ska äta biff som är så där manligt blutisch. Så jag får riva i ordentligt när jag beställer.  "I want it RED! Blood! I WANT BLOOD!"

Sen när de serverar så har de vitlökar hängande runt halsen!

Närå. Hehe. Det har de inte. Fast kanske ett krucifix i fickan.

Igår var vi på Weinprobung, anordnad av JCC (Junior Chamber Club). Rätt många svenskar, eftersom det är en underavdelning i Svenska Handelskammaren, men även tyskar som bott i Sverige och lite annat folk.

Det var en intressant vinprovning, vi serverades en tvårätters middag till vinet. Det är jag inte van vid, de vinprovningar jag varit på (i Sverige) har varit ytterst strikta och "läraren" (ja, ofta känns det ju så) ser allvarligt ut över sin "klass" och pratar om aromer, vanilj, stall, gräs och blött trä. Det gurglas, sörplas och snurras glas.

Stämningen var hög(-ljudd) med vi lyckades i alla fall föra en konversation med våra trevliga bordsgrannar:


Det första vinet var sekt, briljant inledning förstås. Sedan ett Riesling till förrätten (mozzarella- och gurksallad med olivolja smaksatt med örter) och ett spanskt till huvudrätten (köttgryta med spätzle). När det väl var urdrucket och alla började bli lite berusade, plockade restaurangägaren fram fler viner, finare och finare ju längre kvällen gick.


Han hade väl inget bra svar, direkt. Men tyskarna är ju som de är.

Sammanfattning: maten var inget vidare, men kul hade vi i alla fall! :-)

Smör är gott. Men det måste vara riktigt smör, inget äckligt margarin. Margarin smakar som salva. Det bästa av allt är att öppna ett nytt smörpaket och dra av folien som sitter på själva smöret. På den folien sitter nämligen lite nytt, gott, luftigt smör, det skrapar jag av och äter med förtjusning. Utan macka.

Eller OK, jag erkänner. Jag slickar av det.

Det godaste smöret här i Tyskland kommer från Arla och heter Kaergården. Svenskt Smör. Det finns bara i 250-gramsförpackningar, så jag köper ofta flera åt gången. Mer folie att slicka. :-)

Vi har rätt många katter här. Förutom denna raggiga sovpryl...

... finns katterna i cdskåpen. Mittenbilden innehåller liggande katt jag köpt själv, två konstiga tygkatter från en McDonaldskampanj (de följde med i Happy Meal-boxarna, jag blev mycket glad när jag fick köpa katt utan Happy Meal) samt ytterligare en liggande hyllkatt från min syster. Sedan har vi alla dessa luddkatter, den stora på bilden längst till vänster fick jag av min svärmor, de andra har bara dykt upp. Misstänker att svärmors katt har fått till det med någon annan vit luddis. Oklart om luddis verkligen var en katt, med tanke på att alla småkatter ser ut som en blandning av kattunge, hundvalp, albinopanda och isbjörn.

Nu har jag ändrat storlek på texten och färg och typsnitt på rubrikerna. Tyckte att det var så jobbigt att sitta och kisa. Vad tycker ni? Eftersom jag inte är någon fena på webdesign så kan ni icke förvänta er några hoppande figurer och spektakulära insatser vad det gäller att hålla på med HTMLkoder och annat obegripligt. Jag är så nöjd med att få det funktionerligt och lättanvänt. Gärna lite snyggt också, förstås.

Nu ska jag gå och äta ett päron.

Idag var det också så där härligt väder, jag satt och plöjde vidare i Schulmans blogg (fattar inte att jag orkar) men ärligt talat, den gjorde mig bara deprimerad.

Så jag trippade ner till Räven på höga klackar. Det är en mataffärskedja här, egentligen heter den Rewe [re:ve] men J uttalar det Räääääve. Så jag döpte om den till Räven. I alla fall. På Räven finns bland annat väldigt läcker färsk frukt, så jag köpte en förpackning med färskt och färdigskuret.

.
Jag hade för avsikt att avnjuta det på en solig balkong (17 grader idag med) och frågade mig själv: är detta värt ett glas bubbel? Svaret dröjde cirka en nanosekund.

Innanför balkongdörren hade den mycket sömniga katten sträckt ut sig på sängen.

Jag frågade försiktigt om hon hade lust att sitta i mitt knä på balkongen en stund, eller om hon kanske ville hitta på något annat. Hon svarade surt att hon ville sova. När jag envisades fick jag en tydlig vink.

När jag framhärdade var hennes ignorans mer än tydlig.

Jag gav upp och återgick till min solstol.

Jag har suttit och läst bloggar, kände att jag ville veta lite mer om de här figurerna Alex Schulman och Katrin Zytomierska som "alla" verkar ha åsikter om hit och dit. Och jag förstår hypen, på ett sätt. De är lika fascinerande (?) som att kolla på dokusåpa, eller smygläsa skvallertidningar med bilder på mer eller mindre berömda personer fångade på bild i ofördelaktiga situationer. Man blir förvisso berörd, men snarast på nivån "åh vad pinsamt, nä nu måste jag kika mellan fingrarna, varför gjorde h*n så?" De får verkligen med allt i sina bloggar. "Här är en bild på chaisojalatten jag drack i pausen", "här äter jag lunch med Gry Forsell/Björn Gustavsson/[infoga valfri "mediapersonlighet"]", "nu ska jag till Spy Bar och bli full", "nu äor jag så jävlsa fullll, haha, fanm vad kul jag har", "nu borstar jag tänderna/fyllekräks" etc etc etc. Hur ORKAR de? Jag är lite imponerad.

Samtidigt tänker jag - antingen lever man livet, eller också bloggar man om det. Jag lever hellre lite mer och bloggar lite mindre. Det tänkte jag när jag satt i min solstol, med färglad ny dyna:


Jag satt en lång stund i bara linne och kjol, ty det var mycket varmt. Jag blundade mot solen och en himmel som var härligt klarblå, med fluffmoln, precis som på sommaren.


Termometern visade 17 grader, dock hann jag inte dokumentera detta eftersom det sjunkit några grader när jag fotade. Men 14 grader är inte så illa det heller!

Kom inte och säg att du inte är avundsjuk! :-)

Jaha, IKEA-söndag idag. Igår var vi på IKEA och köpte några CD-hyllor (intressant?) samt ett bonsaiträd (träd!) och ett bord att ställa det senare på. På Hornbach blev vi två växtlampor rikare.  Innan dess hann vi med två möbelaffärer, denna långsmala katt fick följa med hem och göra egyptiska missen sällskap:

Åt under dagen ENDAST varmkorv och minicalzone på IKEA (ingen frukost, ingen lunch) och var såklart vrålhungriga när vi kom hem. Det är alltid sådär på lördagar! "Nä, vi väntar med att fixa mat tills senare, vi gör det här först..." och så blir det mat - ALDRIG!

Idag har vi (läs: J) monterat IKEAmöbler och hängt upp lampor ovanför vårt träd som nu står i vardagsrummet och ser mystiskt och japanskt ut.



Jag fick (tack vare mr Handyman) ytterligare en BILLY i köket, äntligen får jag undan alla maskiner och potatispåsar och konserver som stod på golvet och skräpade! Lycka! BILLY äter raskt upp allt och så stänger man dörrarna och köket är rent och fint! Dörrarna heter Byom, vita med ram. Fråga: var förvarar tyskarna sin elvisp, sin matberedare, sina konserver och sitt bröd, samt alla de där sakerna som man behöver för att laga god mat? Jag fattar verkligen inte. Jag behöver massor av grejer för att kunna improvisera och ha kul i köket! :-o

Vi hann även med att traska ner till bygget tvärs över gatan - de håller på att riva huset mittemot och vi fick en lapp i brevlådan med inbjudan till att komma ner och få information och bubbelvin. Bubblet drog dit oss men informationen var i efterhand mer spännande! De planerar nämligen lyxlägenheter och den vi såg på (160 kvadrat med möjlighet att själva påverka inredning och stil) känns som en dröm. Några saker som stör mig i vår lägenhet är att det finns för få skåp och inga garderober (hej, IKEA!) samt vitt golvkakel i kök och badrum (hej dammsugare och golvmopp, hej VARJE DAG!) och dessutom är jag bortskämd med självavfrostande HÖG kyl och frys - här finns en liten kyl, liten frys (halvhöga)och frysen är konstant igenfrostad. Jag vill ju kunna köpa hem mat och frysa in, jag vill vara försedd med glass, fryst kaffebröd och massor av kött och storkoksanrättningar! Nackdelen med denna fina lägenhet är förstås priset: €801 000. Mindre kul.

IKEA är som sagt jättebra! Jag har ÄNTLIGEN fått upp gardiner i sovrummet, tack vare små knepiga klämmor med krokar i. Vi har nämligen inga normala gardinstänger, utan små pluppar med hål i som man drar fram och tillbaka med ett snöre. Låter det knasigt? Det är det också. Jag är i alla fall mycket nöjd med våra spetsgardiner, och poserar därför framför dem ikväll. Hej, hej! :-)